Måndag

jaha, då var man här.. Sitter på mitt hotellrum och har just avslutat mitt första pass på sommarjobbet,
jag har ju försökt leva som jag tänkte göra under tiden i Norge, men efter att jag åt en konservburk med ravioli igår så inser jag att jag har lite svårt att släppa taget om god och dyr mat, köpte en plocksallad istället för ca 130 svenska kronor. 
Kommer att bli en spännande sommar, njuter av varje dusch jag får ta och jag sitter vid datorn så mkt jag kan, ska ladda hem oändligt med film så att jag och anna har något att göra i 2 månader. 
 
Det känns alltid likadant att börja på ett nytt jobb, den där känslan av att det är för mkt och att man aldrig kommer att kunna lära sig allt det där, men jag är lite stolt över mig själv, inte för att jag gör något rätt men för att jag vet att jag för ett år sen aldrig hade vågat åka till Norge en sommar, jag hade funderat för mkt på vad det är jag missar hemma. Jag hade aldrig vågat sätta mig och prata med alla de andra på lunchen och jag hade inte velat arbeta så mkt som jag har tagit på mig. 
 

Vad har förändrats? Ja för det första så måste jag ändå säga att utbildningen har nog gett mig mer än vad jag trodde, brukade alltid säga att jag var blyg förr, nu kan jag säga att "jag är blyg, men jag är duktig på att dölja det"
 
Jag har ju faktiskt ett mål nu, som jag måste arbeta mot, känns så bra att veta att jag strävar efter något, att jag inte nöjer mig med det jag har eller att jag är rädd för att jag ska misslyckas. Bara man far så har man väl vunnit en  del ändå?
 
Bästa känslan är att jag känner att jag inte rymmer ifrån något, utan att jag faktiskt har gått igenom allt som finns där hemma, jag hoppas bara till gudarna att jag inte hittar något mer att stanna för. Det är en så kort tid att inget kommer att förändras försöker jag intala mig själv, men sen när man tittar på året som gått, hur mkt har inte hänt? Tror att jag har varit med om mer saker på 2 år än vad som hänt i hela mitt liv. 
 
Grattis på födelsedagen,
Du är värd allt det bästa! 
 
Vad man då blev djup helt plötsligt, tror att det är tur att jag gör långa uppehåll, jag borde ändå skriva sånt som gör att jag kan kika tillbaka på detta sen och se vad jag gjorde av mitt liv. ska förklara för pappa att viss teknik är faktiskt ganska fantastisk. 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0